Kattintresset Varför raskatt Sibirisk katt Framtiden mypicture

Om oss

Vi är ett par på 21 respektive 23 år och är bosatta i ett litet samhälle som heter Vännäs som ligger strax utanför Umeå. Jag som är grundare av denna hemsida heter Lisa och min sambo heter Hampus. Det är i huvudsak jag som har detta intresse för katterna men jag är överlycklig över hur Hampus ändå delar detta intresse med mig. Han har alltid tyckt om djur men att hitta en kille som ändå blivit så kär i katter är jag otroligt glad över!

Men hur blev kattintresset så stort?

När jag var 11 år fanns det en strökatt på vår skolgård. Barnen var inte alltid snälla mot honom. Han var otroligt social och sökte jämt närhet och kontakt. Och skrek alltid efter mat. Det gick inte så lång tid innan jag inte kunde stå emot längre, en kväll tog jag med honom hem. På den tiden hade jag kaniner i en friggebod på gården, där bäddade jag iordning till honom. Jag köpte kattmat för min veckopeng och allt som tiden gick blev jag mer fäst vid honom. Dock så tog det inte många dagar innan mamma upptäcke honom. Och han fick komma in till oss eftesom vi inte visste vart han hörde hemma och det var mitt i vintern. Han var i ett fruktansvärt dåligt skick och vi fick avmaska honom flera med gånger. Öronen var köldskadade och ögonens hinna täckte nästan hela ögat. Han var mager och pälsen såg förskräcklig ut. Nu i efterhand funderar jag över varför ingen vuxen människa redan tagit tag i denna katten? Vi trodde först det var en gammal herre vi fått hem, det enda han orkade göra var att äta och sova. Men allt som veckorna gick repade han sig. Och det slutade med att han la sin tass om våra hjärtan i hela 10 år. Han har fortfarande en väldigt speciell plats i mitt hjärta och det kommer han alltid ha. Älskade Nils.

När jag sen flyttade hemifrån var jag "kattlös" i nästan ett år. Jag hade ju i och för sig flyttat ihop med Hampus ;) Men det var inte riktigt samma sak.. haha. Tillslut bestämde vi oss för att skaffa katt, en innekatt. Vi kikade på blocken och hittade en annons med långhåriga bondkatter som aldrig hade varit ute, så de fungerade som innekatter stod det i annonsen. Perfekt tyckte vi, eftersom vi bor i lägenhet och inte ville ha utekatt här. Morgan flyttade hem till oss, en underbar långhårig svart/vit bondkatt. Men en kväll smet han ut, och det tog kanske 2-3 timmar innan vi upptäckte det. Paniken kom men efter en stund satt han på vår altan och ville in. Efter det gick han inte ha som innekatt längre. Det fungerade bra den sommaren, men mot hösten hände det som inte fick hända. Morgan blev påkörd och lämnade oss hastigt och smärtsamt.

"Vi kommer aldrig hitta någon som Morgan ingen" var det mesta Hampus sa. Och visst sörjde jag honom något enormt och ville ett tag bara flytta härifrån för allt påminde om honom. Men tomheten var det värsta. Ingen som mötte en i dörren då man kom hem, inga tassar som klev på täcket på morgonen, ingen som satt med oss i soffan om kvällarna och inga mat och vattenskålar att fylla på. Att ersätta honom vile vi såklart inte, och det skulle aldrig gå heller, men att vara utan katt var inget alternativ för mig. Någon annan kisse skulle säkert finnas därute för oss att ge all vår kärlek till.

Och då kommer den ständigt uppkommande frågan - varför raskatt?

"Varför köpa en dyr raskatt då du kan få en katt?" - var något som jag fick höra. Jag tycker det är så töntigt att måsta "försvara" sig över detta, men tyvärr så är det ofta så. Det finns många som tycker man är tokig som kan köpa en katt för så mycket pengar. Men jag har märkt jag att detta handlar enormt mycket om okunskap. Saker som jag inte kunde för ett år sedan heller. Kan även säga att för mig så är inte en raskatt "mera värd". Jag har också fått höra folk som säger, "du har ju sånna där fina katter". För mig var både Morgan och Nisse värda precis lika mycket som Magnum och Loke är för mig idag. Och jag tycker det är lika viktigt att man försäkrar, kastrerar och chip-märker sin huskatt såsom man gör med sin raskatt. Men varför vill jag då ha en raskatt?

För det första så hittar man en ras man fattar tycke för så vet du vad du får. Du vet vart den kommer ifrån, vilka dens föräldrar är och vilka vaccinationer den fått etc. Jag brukar säga, det är ju precis som när du bestämt dig för att skaffa en hund, du funderar vilken ras som skulle passa dig.
För det andra så går de flesta raskatter bra att ha som innekatter och är lättlärda att ha i koppel. Jag blev väldigt förskräckt över det som hände Morgan och tror ärligt talat att jag aldrig kommer våga ha en katt ute igen. Här kan man också få höra "men stackars katt, får den aldrig vara ute och jaga fåglar?" Jag anser att idag finns det så mycket faror ute och det är ofta man hör att folks katter "bara försvunnit". Så länge du håller din innekatt stimulerad så mår den precis lika bra som en katt som får komma och gå som den vill. Och om detta bara låter som någon skröna så kan jag ju tydligt tala om att det stämmer, då jag både haft huskatt som fått vara ute och nu har 2 innekatter.
För det tredje för att jag en dag drömmer om att starta en egen uppfödning och för att jag tycker det är otroligt roligt att vara på kattuställningar, och ännu roligare är det då man har sin egen katt att ställa ut - helt enkelt så har jag hittat en ny hobby som samtidigt är underbara familjemedlemmar.

mypicture

Den Sibiriska katten

Jag tittade runt på en hel massa olika raser då vi väl bestämt oss för att vi skulle köpa vår första raskatt. Jag hade aldrig hört talas om den Sibiriska katten men såfort jag hittat den föll jag pladask - en sån skulle vi ha!

Den Sibiriska katten beskrivs som en social katt som ofta är väldigt tillgiven sina ägare. Den är medel på aktivitetsskalan och beskrivs även som hundlik och har lätt att lära sig nya saker, t.ex så är det ingen match att lära en sibbe att gå i koppel eller apportera. Jaha, då visste vi att det var en Sibir vi ville ha, men hur skulle vi hitta katten för oss? En bra uppfödare? Det var bara att sätta igång och leta på nätet. Jag läste att Sibirierna bara funnits i Sverige sen 2000 och därför verkade det inte finnas såå många uppfödare, de jag ansåg verkade bra och hade eller hade planer för kattungar mejlade jag - och det var så jag fick kontakt med Marie.

Magnum lade sin tass på våra hjärtan på en gång och han satt fastklistrad på min näthinna sen den dagen vi besökte honom. Och han blev vår. Och snabbt därefter Loke också, otippat och oväntat. Men ändå som att det alltid varit menat. För idag kan jag inte tänka mig hur det skulle vara här hemma utan honom.

Kattintresset nu och i framtiden

Vi har bara hunnit vara på en utställning än, men har planerat de vi tänkt åka på under året, dessa finner ni för övrigt under "utställning" i menyn. Jag har mycket kvar att lära om rasen och allt däromkring och ser väldigt mycket fram emot det. Tack vare den enorma support jag fått av Marie så har jag fått en toppenstart vad gäller katterna och intresset och den dagen jag känner mig redo kommer jag vilja starta min egna uppfödning, dock kan det vara om 1 år eller om 10 år. Jag har förstått att det är väldigt mycket jobb med att ha en egen uppfödning och vill vara väl förberedd då det är dags.

Jag vill också jobba för att höja kattens status i samhället, få folk att förstå att alla katter är lika mycket värda, raskatt som huskatt och därför bör de alla få den trygghet de förtjänar. Jag tycker det är otroligt viktigt att huskatter kastreras men även vaccineras, id-märks och försäkras. Tyvärr så är det många som tycker detta är onödigt, och det är där jag vill informera om detta. För ingen katt är trots allt "bara en katt".